40 år i båtbranschen och fortfarande inte nöjd

Viamare.se besöker småländska Storebro för ett samtal med försäljningschef Lars Bjuréus.

Hej Lars! Vad roligt att få en pratstund med dig om Storebro och om din långa karriär på företaget. Hur startade din karriär i båtbranschen? Jag har arbetat på Storebro Bruks AB sedan 1970. Jag föddes 1946, samma år som Ivar Gustafsson startade båttillverkningen här i Storebro. Jag har alltid varit intresserad av båtar och hela min uppväxt var färgad av båtliv. Vi hade sommarstuga vid vattnet och det var naturligt att allt som hände på somrarna kretsade runt vattnet. Vi hade båtar och grannarna som jag lekte med hade också flera båtar så totalt sett hade vi tillgång till alla typer av flytetyg. Det vi inte hade snidade vi ihop själva. Jag lyckades vid 11 års ålder på dispens ta mig in på sjöscouterna lite i förtid så den riktiga båtskolningen med regler och navigation osv. kommer därifrån.

Du inte bara tyckte om att åka båt utan konstruerade och byggde också egna båtar tidigt? Berätta? Jag var väldigt sugen på en vattenskidbåt som vi inte hade i familjen så efter att ha byggt en del modellbåtar så påbörjade jag bygget av min egenhändigt ritade båt i slöjden i Realskolan. Läraren förstod aldrig riktigt vad jag höll på med när jag tillverkade spanten och övriga delar i slöjden för att löpande färdigställa båten hemma. När jag till sist behövde en akterspegel och läraren såg storleken på den gick det upp ett ljus för honom och jag åkte ut från slöjden. Båten blev 3,5 meter lång och min far hjälpte mig att ordna en utombordare. Så började min båtbyggarkarriär och jag fick efter det möjligheten att hjälpa en god vän till familjen att bygga en Stjärnbåt från scratch och fick än mer blodad tand för båtbyggnation.

Hade du alltså siktet inställt på båtbranschen redan i tidiga år? Nej, jag hade planerat att bli arkitekt eftersom jag tyckte om att rita båtar och hus. Jag tog dock ett sabbatsår i matematikstudierna och såg en annons från Storebro Bruk som sökte någon som kunde vara behjälpig vid bl.a. båtdemonstrationer. Jag sökte tjänsten och åkte sedan för att besöka min syster som var bosatt i New York. Jag fick under min vistelse där ett samtal hemifrån att Storebro hade hört av sig och ville träffa mig. Jag hade själv tänkt mig en period på 6-12 månader innan jag skulle återvända till studierna men nu efter 40 år är jag fortfarande kvar.

Du började alltså med att demonstrera båtar på företaget? Nja, en kort stund, men precis innan jag började så förolyckades företagets försäljningschef och det blev en lucka på försäljningsavdelningen och jag fick hoppa in. Som ung grabb på 22-23 år gick det lite trögt i början att sälja lyxbåtar till välbesuttna köpare men efter något år tog det sig och jag kom igång riktigt bra med försäljningen. När 12 månader hade gått tyckte ägaren Ivar Gustafsson att det inte var någon bra idé för mig att återgå till min påbörjade utbildning utan att det var bättre att jag var kvar. Hans uppfattning var att man mest blev förstörd av för mycket skolning. Han hade själv endast gått 7 år i folkskola och det hade ju gått bra tyckte han.

Vilka olika arbetsuppgifter har du haft under dessa 40 år? Ivars uppfattning var att man inte säljer några båtar sittande på kontoret. Han uppmuntrade alltid till att ge sig ut och söka nya marknader i världen. Så vid sidan av försäljning har jag haft möjlighet att öppna många nya marknader under åren och samarbeta med väldigt mycket människor i flera olika världsdelar. Vi har lyckats väldigt bra på många marknader långt ifrån Sverige men långt ifrån överallt. Olika marknader har så olika preferenser hur en båt skall se ut, hur den skall användas och vilka förutsättningar naturen har givit dem. De gör att man efterfrågor väldigt olika konstruktioner och utrustningar. Hemligheten ha varit att söka de marknader där våra produkter passar in istället för att försöka anpassa våra båtar för mycket till respektive marknad.

Hur många båtmodeller har du varit med och tagit fram om vi inte räknar med dina egna mästerverk innan Storebrotiden? Jag har ju aldrig jobbat på konstruktionssidan men vårt tillvägagångssätt när vi tar fram nya båtmodeller har alltid involverat alla delar i företaget så jag har varit delaktig i framtagandet av ca 20 båtmodeller. Vi har från marknadssidan bidragit med synpunkter från de kunder som äger och använder våra båtar kopplat till våra egna erfarenheter. Vi har framförallt försökt säkerställa att den båt vi skall ta fram fyller en lucka på eller eterfrågas på marknaden. Det kan ju vara svårt för produktionen eller ens för konstruktören att vara uppdaterad på marknadens behov. Går man tillbaka ett antal år så var arbetet med att ta fram en ny båt väldigt annorlunda än idag. Nu arbetar konstruktören med dataprogram som räknar ut hur skrovet bör vara förskaffat för att uppträda på ett visst sätt och få vissa egenskaper. Förr var vi tvungna att först bygga en träplugg som vi monterade motorer och styrsystem i. Vi lastade sedan pluggen med de tyngder på de ställen som den färdiga båten var tänkt att få. Sedan var det dags att sjösätta och provköra sig fram till ett lyckat resultat efter ett antal förändringar. Denna process var väldigt spännande och skapade mycket kunskap inom företaget. Det var ett väldigt pusslande att få fram en bra båt med de egenskaper man efterfrågade.

Fartkraven har ju ökat hela tiden med åren. Hur såg det ut när du började på Storebro? På 70-talet hade vi ca 12-13 knop i marschfart och då pratade vi om att det vore en önskan att öka detta till ca 15 knop. Motorerna blev med tiden hela tiden starkare och lättare. Det har skett en enorm utveckling inom motorbranschen och den utvecklingen har båtbranschen hjälp buss- och lastbilsbranschen att driva på. T.ex. en MD32 med 65-70 hk vägde lika mycket som en modern D3 väger och den utvecklar idag 220 hk. Bara de senaste 10-15 åren har utvecklingen varit stor. Fartkraven från tidigt 70-tal på ca 12-13knop i marschfart har idag ökat till att man vill kunna åka fortare än 30 knop med samma storlek på båt. Även om den farten sällan används på en båt över 40 fot så vill kunden oftast ha möjligheten till det vid längre sträckor på större vatten. Det är möjligt att vi ser en liten attitydförändring nu med dagens miljödiskussioner som eventuellt kan göra att man accepterar lite lägre farter. Idag arbetar vi mycket med att göra båtarna lättare för att kunna gå ner i motorstyrka med bibehållen fart. En stor viktminskning står de moderna motorerna för men även skrov- och inredningskonstruktion är lättare idag. Vi bygger idag en 40 fots båt ca 2 ton lättare än våra första 40-fotare. Motorinstallationen står för ca hälften av den minskningen.

Båtarna i den storleken vi pratar om nu drog så mycket mer svall förr. Varför var det så? När vi började bygga större båtar ansågs inte planande båtar vara riktiga familjebåtar med bra sjöegenskaper. Då uppfanns uttrycket halvplanande båtar vilket egentligen var en lek med ord eftersom en båt antingen planar eller inte. Vad det egentligen handlade om var att det var rundbottnade skorv med plana ytor som gjorde att båten kom upp i plan men ändå gick tungt och stabilt i sjön som kunden ville. Idag accepterar man att skrovet går lite hårdare och stötigare i sjön mot att det går lättare och bränslesnålare. Vi fick ibland höra på Storebro att ”oj, nu kommer det en Storebrobåt, nu kommer det stora svall”. Det hörde vi dock aldrig på våra exportmarknader. Det berodde på att vi på den tiden hade så stor marknadsandel i Sverige så om det kom en stor båt så var det oftast en Storebro. Men alla stora båtar drog lika mycket svall på den tiden.

Vilket årtionde skulle du klassa som Storebros absoluta storhetstid? Det finns flera fantastiska perioder. En av dessa var förstås på 50- och 60-talet när Ivar sprutade ut nya modeller i ett väldigt högt tempo. Båtindustrin i Storebro utvecklades enormt fort. Man började från noll 1946 och 10-15 år senare byggde man tvåmotoriga stora motorkryssare. En annan fantastisk period startade med att Ivars son Lennart tillsammans med vår kund och hans Storö IV deltog i och vann den då mycket stora utomskärs långdistanstävlingen Pavillion Dór. Det blev stor uppmärksamhet när de gick i mål i England och stod som slutsegrare. Storö IV och efterföljaren Storö 34 tillverkades i totalt 1 000 exemplar. Toppåren för modellen var runt 1975-1976 då vi byggde 100 st 34:or på ett år vilket är ganska otroligt. Man skall betänka att 34 fot (som utan badplattform och peke skall jämföras med en modern 40-fotare idag) var det i princip största som fanns då vilket skulle motsvara ca 50-60 fot idag. Man får inte heller glömma perioderna i slutet av 70 talet och början på 80-talet då vi hade stora framgångar i länderna på Arabiska halvön och senare delen av 80-talet då Storebro var största importmärket i Japan med leverans av drygt 40 stora båtar per år de senaste åren innan Japans ekonomi kollapsade 1992.

Storebro har ju blivit känt för att bygga båtar med mycket hög kvalitet. Är anledningen att ni gör på ett speciellt sätt med en annan filosofi än andra eller gör ni som övriga varv men bättre? Vi hade och har fortfarande ledorden sjöduglighet/säkerhet, kvalité och komfort ombord. Ett annat honnörsord som vi följt är klassisk elegans. Det senare står för att vi inte ändrar utseende för ändrandets skull eller följer olika kortvariga moden och designtrender. Alla båtar vi har byggt har stått sig mycket bra i värde med åren, alla är fortfarande eftertraktade på olika marknader. Går man ombord i en äldre Storebrobåt anser vi och många med oss att det inte är en gammal skräpbåt utan istället en vacker och välbyggd gammal båt väl värd att vårda. Många Storebrobåtägare lägger stora resurser på att vårda sina båtar. Båtarna gör helt enkelt reklam för sig själva. Våra återförsäljare på exportmarknaderna som oftast representerat även andra varumärken har varit imponerade över hur färdiga våra båtar varit vid leverans. De har fått felfria båtar som bara varit att sjösätta och leverera till kund.

Storebro har lyckats fortsätta hålla hög kvalitet under åren. Hur har ni lyckats med det? Vi har från starten haft väldigt duktiga båtbyggare och det bildades en tradition i samhället att få fram duktiga båtbyggare och vi har kunnat behålla dem mycket eftersom människor i ett litet samhälle inte på samma sätt som i storstadsregioner lockas till andra yrken. Båtbyggarskolan i Storebro startade Ivar redan 1955 vilket förstås var ett snillrikt drag eftersom företaget hade behov av många kunniga båtbyggare. En duktig båtbyggare stod väldigt högt i social rang i samhället Storebro. Det fungerade inte att göra ett dåligt jobb när man ville platsa i samhället. Traditionen har bara blivit starkare ju längre tiden gått och båtbyggarna själva förstått hur aktat deras arbete blivit runt om i världen. Det har skapat en vilja att bygga ännu bättre båtar. Och traditionen finns i allra högsta grad kvar. Samhället är t.o.m. ännu mindre idag.

Hur känt är varumärket Storebro i världen? Storebro har gjort en fantastisk resa från det lilla småländska samhället 5 mil från kusten till att på relativt kort tid ha skapat sig ett världsnamn när det gäller båtar av hög kvalitet. Jag har blivit imponerad under mina resor när jag kommit till en marina någonstans i världen och sagt Storebro och båtfolk vet vad Storebro är och gör tummen upp. Det blir förstås inte samma reaktion om jag ställer frågan på stan, men bland båtfolk är vi erkända. Vi har inte öst mycket pengar på marknadsföring utan våra båtar har talat för sig själva.

Bygger man in all denna erfarenhet i dagens båtar? Det tycker jag absolut. Allt måste dock starta med en bra konstruktion för det som inte är bra på konstruktionsnivå måste man lösa på fabriksgolvet och det blir aldrig lika bra. Ett bra exempel på där vi använt vår erfarenhet är vårt mål under de senaste åren att sätta ljudnivån i båten som högsta prioritet när vi tar fram en ny båt. Det betyder att den målsättningen är med direkt från konstruktionsbordet, i produktionen och hela vägen tills båten är klar. Det handlar om att stänga inne så mycket ljud som möjligt så nära källan som möjligt. Den värsta källan till oljud är motorerna och avgassystemet. Vi jämför vår filosofi med att ha råttor i en bur. Släpper du ut dem är det omöjligt att få tag på dem igen, tar far åt alla håll. Det är likadant med ljud och det är därför viktigt att ”låsa in” ljudet innan det sprider sig i båtens skrov och inredning. En viktig åtgärd är att vi bygger skott runt motorrummet som inte kommer i svängning av ljudvibrationerna. God ventilation ombord är ett annat exempel. Vår erfarenhet av att bygga båtar under en lång tid ger oss den kunskapen. Hade inte en träbåt riktigt bra ventilation så ruttnade båten helt enkelt med tiden. Dessutom var det ju si och så med uppvärmningen så ventilationen krävdes också för att få en torr miljö ombord. Generellt i båtbranschen är det dåligt ställt med ventilation. Många tillverkare som saknar vår långa erfarenhet slarvar rejält med detta.

Varför luktar det inte lika mycket styren (plastfabrik) i era båtar jämfört med många konkurrenter? Det är så enkelt som efterhärdning. Så länge ett plastlaminat har en härdprocess igång så avger det styren. Om man avbryter processen så kommer den att lukta i evinnerlig tid. Så stoppar man ner näsan i ankarboxen på en del gamla båtar så luktar det fortfarande styren. Vi hade alltid plastdetaljerna inomhus tills de härdat färdigt. Nu har man tekniskt sett fått fram bättre material med polyester så idag med den s.k. miljöplasten får man ett ytskikt så att styrenångorna går tillbaka in i laminatet. Det skall dessutom ge ett bättre härdat laminat. I grund och botten gäller dock samma regler med efterhärdning som tidigare. Vi var väldigt tidiga med att inse att härdningsprocessen krävde temperatur- och fuktighetsreglerade produktionslokaler. Redan 1969 när vi startade plastproduktion i Västervik hade vi en reglerad och kontrollerad miljö. Klassningsföretaget DNV kontrollerade löpande vår tillverkningsmiljö och bevakade den automatiskt med skrivare som redovisade för DNV att vi inte hade några problem mellan deras besök. DNV certificerade dessutom våra båtar vilket även det var väldigt ovanligt på vår typ av båtar på den tiden. De produkter vi byggde var redan då av överlägsen kvalitet.

Idag tillverkar ni tre olika båtar från tre olika varumärken i fabriken (Storebro, Nimbus och Paragon). Vilka fördelar har det? Ja vi tillverkar tre båtar från grunden och även all träinredning till ytterligare tre större båtar i Nimbuskoncernen. Man blir helt klart aldrig fullärd. Varje båt är ritad av olika konstruktörer. Alla med lite olika sätt att lösa konstruktionen på. Våra båtbyggare och alla inblandade har fått idéer från de andra märkena och också kunnat ge sin egen input tillbaka. Vi ska ju inte överföra allt mellan varumärkena men man kan absolut ta åt sig vissa idéer och tankesätt.

Hur många båtar levererade ni under 2009 och hur ser de siffrorna ut för 2010? Vi räknar inte kalenderår utan båtår, dvs. från semester till semester. Det gångna båtåret har vi levererat ca 20 st totalt av Storebro 435 och Nimbus 43 Nova och ca 25 st Paragon 31. Nästa år räknar vi med att få fram ca 25 st av 435 och 43 Nova och ca 35 st P31.

Nu efter 40 år i företaget och hela ditt verksamma liv i båtbranschen skall du snart gå i pension. Jag kan tänka mig att det står helt andra aktiviteter och fritidsintressen på önskelistan! Nej, inte alls. Jag planerar tvärtom att bygga min egen båt. En av våra äldre modeller som varit en av mina favoriter. Dessutom ser jag fram emot att utöka tiden som jag lägger på mitt eget båtliv. Och dessutom få segla över de stora haven som jag gjort tidigare under åren. Det vittnar väl om att jag inte tröttnat på båtar under alla år. Mitt jobb har varit roligt och utmanande i alla år. De som frågar mig om jag verkligen varit i samma företag i 40 år brukar jag svara att jag förmodligen haft mer omväxling i det här jobbet än vad många har som byter arbetsgivare vart femte år och fortsätter med samma begränsade arbetsuppgifter. Jag har fått arbeta med försäljning, export, konstruktion, marknadsföring och produktutveckling, hela paketet. Jag är heller inte helt unik på företaget. Vi är många som jobbat många år i företaget.